I dess smala betydelse refererar patriarkat (fadersvälde) till det system i grekisk och romersk lag under antiken, som innebar att fadern eller det manliga överhuvudet hade ekonomisk och juridisk makt över alla familjemedlemmar och bestämde över deras liv. Även om det antika Grekland i hög grad bidrog till att patriarkala strukturer förstärktes, går den patriarkal samhällsordningen mycket längre tillbaka än den antika världen. Den amerikanska historikern Gerda Lerner hävdar att de första tecknen på patriarkala strukturer återfinns redan under neolitikum (10000 – 4500/2000 f.v.t.) när människan började bli bofast och domesticera djur för matproduktion tillsamman med att det privata ägandet av boskap etablerades. (The Creation of Patriarchy, 1986). Det blev då viktigt för mannen att kontrollera kvinnans sexualitet för att på så sätt försäkra sig om att barnen som föddes var hans, eftersom dessa skulle ärva hans tillgångar. Barn började under denna period även uppfattas som en viktig ekonomisk tillgång i form av arbetskraft, vilket medförde att kvinnans förmåga att föda barn kom att betraktas som en betydande resurs och ägodel som tillhörde byns/gruppens manliga ledare. Här börjar den patriarkala familjen ta form. Lerner bygger sin teori på studier av det gamla Mesopotamien (Irak, Syrien), som ofta kallas för civilisationens vagga. Skriftspråket uppstår i dessa områden omkring 3100 före vår tidräkning, och kvinnans sexualitet börjar då regleras i lagtexter. Från dessa kan vi utläsa att männen var fria att ha sexuella relationer med slavinnor och prostituerade, medan kvinnor förbjöds att vara med någon annan än sin make och hon förväntades vara oskuld vid giftermålet.
Kvinnor fungerade emellertid som prästinnor, siare och helare långt efter att de blivit underordnade juridiskt, ekonomiskt och sexuellt. Dyrkandet av fruktbarhetsgudinnor var utbredd och Lerner hävdar att den hebreiska monoteismen var ett försök att stävja dessa religioner. En manlig allsmäktig skapare introducerades som den enda gudomen. Detta tillsammans med Aristoteles filosofiska antagande att kvinnor är ofärdiga människor, var enligt Lerner det som fick patriarkatet att definitivt etableras som samhällsordning i den västerländska kulturen.
1970 introducerade författaren och radikalfeministen Kate Millett begreppet patriarkat för att förklara strukturella orättvisor mellan män och kvinnor i vår egen tid. (Sexual politics, 1970). Hon menade att män dominerar över kvinnor på alla nivåer i samhället, men också på det privata planet. Det betyder till exempel att män sitter på alla höga politiska, ekonomiska och religiösa positioner i samhället. Över hela världen fostras män och kvinnor till en sådan över- och underordning och strukturen är så grundläggande att den tagits för givet.
Sexismen och androcentrismen är sammanflätade och utgör den ”ideologiska” basen för ett patriarkalt samhälle. Androcentrismen bygger på antagandet att mannen är norm och att kvinnan därför utgör ett undantag eller komplement. Sexismen utgår ifrån stereotypa föreställningar kring kön och könsroller och separerar ”manliga” och ”kvinnliga” roller och egenskaper. Då mannen anses vara överlägsen på olika sätt värderas det manliga högre. Sexismen är en konsekvens av androcentrismen och leder till diskriminering. Ofta använder vi begreppet sexism för att beskriva diskriminering av kvinnor och flickor, men det drabbar naturligtvis också transpersoner och individer med icke-normativa könsidentiteter. Den yttersta konsekvensen av sexism är sexuella trakasserier, våldtäkt, misshandel och dödligt våld.
Patriarkatets strukturer och föreställningar bevaras och förs vidare i språk, kultur, mytologi och religion och har medfört att kvinnor systematiskt osynliggjorts och uteslutits ur tänkandet och den historiska traditionen. Både kvinnor och män internaliserar androcentriska och sexistiska föreställningar. Androcentrism och sexism kan finnas kvar och vara djupt rotade också i samhällen där det institutionaliserade patriarkatet delvis försvunnit. Västvärlden präglas fortfarande av både patriarkala strukturer och sexistiska föreställningar som ligger inbäddade i kulturen och tänkandet.
Även om begreppet patriarkat från början uppstod bland radikalfeminister, används det idag inom hela den feministiska rörelsen. Men begreppet kritiseras också, då det inte tar hänsyn till andra faktorer som skapar förtryck, som exempelvis klass, etnisk/kulturell bakgrund och sexuell läggning.
Inom genusvetenskapen används begreppet genussystem eller genusordning, som utvecklades av den australienska historikern Jill Matthews. I alla samhällen görs en distinktion mellan kvinnor och män, samtidigt finns det skillnader hur det sociala könet man och kvinna (genus) definieras beroende på vilken tid och kultur som studeras. Det sätt som ett samhälle ordnar de sociala könen och hur relationerna dem emellan ser ut, behöver inte nödvändigtvis vara hierarkiskt. Ett genussystem behöver inte vara patriarkalt.