Just nu finns en serie på SVT play om mäns våld mot kvinnor i nära relationer, En våldsam kärlek. En kvinna berättar hur hon sitter blixtstilla en hel natt med en papperskorg på huvudet, eftersom hennes partner sagt åt henne att hon måste göra det. Han misshandlar henne vid ett senare tillfälle så svårt att hon nästan förlorar livet. Det är många förfärliga och hemska berättelser men alla borde se den. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett stort och dolt samhällsproblem som vi bara kan förändra om vi uppmärksammar och pratar om det. Serien ger en förståelse för att vem som helst kan hamna i den här situationen och varför kvinnor stannar kvar trots att de riskerar att bli ihjälslagna. Experter och forskare uppskattar att fler än var fjärde kvinna i Sverige kommer utsättas för våld i en nära relation. I politiska debatter och sociala medier diskuteras flitigt och i upprörda ordalag hur samhället skall komma tillrätta med våld och skjutningar bland kriminella gäng. När det gäller vilka åtgärder samhället borde vidta rörande alla män som plågar och misshandlar sina partners varje dag, är det oroväckande tyst.
Den destruktiva maskuliniteten ser ungefär likadan ut var du än befinner dig i världen och bygger på en rad olika normer. Många är överens om att dessa destruktiva maskulinitetsnormer utgör ett av de största hoten mot mänsklighetens säkerhet idag. Ett uppenbart exempel är att ett antal lättkränkta män sitter vid makten i olika nationer, som inte tvekar att ta till vapen för att lösa konflikter, vilket skapat en farlig instabilitet i världen. Talibaner och IS-krigare är alla män. De ensamma galningar som går in på diskotek, skolor och olika religiösa sammankomster och skjuter ihjäl människor är alla män. I brottsstatistiken i Sverige står män för 90 % av allt våld i samhället och för 90 % av alla sexuella övergrepp på barn. Kriminella gäng och nazistiska och rasistiska organisationer är till största delen manliga gemenskaper.
Det här handlar inte om att alla personer med en penis mellan benen är onda eller idioter. Det hänger ihop med hur den här världen uppfostrar och formar den som föds i en manskropp. Män har lärt sig stänga inne sina känslor och att inte visa sig sårbara eller be om hjälp, eftersom det anses vara tecken på svaghet. En ”riktig man” skall kunna ta hand om sig själv och ha kontroll över sig själv och sin omgivning. Män har lärt sig att använda våld eller hot för att lösa konflikter och att se andra män som konkurrenter och fiender. Män i kriminella gäng skjuter framför allt ihjäl varandra för att upprätthålla och försvara sin maskulinitet och för att inte riskera att degraderas i den manliga makthierarkin. I den destruktiva maskuliniteten ingår också att uppfatta kvinnor, homosexuella och ”feminina” män som underordnade och mindre värda. Homofobi är en grundläggande aspekt av den destruktiva maskuliniteten och hindrar män att ingå nära vänskapsrelationer med andra män.
Alla män tar naturligtvis inte aktiv del i det våld och den vilja till makt och dominans som utmärker den destruktiva maskuliniteten. Många män tar tydligt avstånd från förtryck av kvinnor, kallar sig feminister och arbetar för att motverka våld och orättvisor. Men i princip alla män tjänar på den destruktiva maskuliniteten, eftersom de får del av de fördelar i samhället som den destruktiva maskuliniteten med våld, dominans och hot har åstadkommit och upprätthåller för män som grupp. Män som tar del av manliga privilegier utan att själva utöva förtryck kallas ibland för delaktiga. De män som underordnas i den manliga hierarkin och därmed inte på samma sätt får del av de manliga förmåner som den destruktiva maskuliniteten upprätthåller, är i första hand öppet homosexuella män, transpersoner och män med funktionshinder eller psykisk sjukdom.
I ett inledande moment i kyrkans söndagsgudstjänst sjunger församlingen ”Herre, förbarma dig”. Att förbarma sig över någon, vad betyder det? I mitt lexikon står det: ”att förskona någon”, ”visa nåd”, ”tycka synd om”. Att vända sig till gudomen som en herre vi ber skall förskona oss, är en del av den struktur som hyllar och accepterar manlig makt och dominans. ”Förbarma dig, förskona mig, visa nåd.” Det låter dessvärre som något vi kanske skulle säga till vår förövare. I ljuset av den destruktiva maskuliniteten är ett sådant sätt att tilltala gudomen djupt problematiskt. Det både rättfärdigar och uppmuntrar destruktiva maskulinitetsnormer och bidrar indirekt till att dessa upprätthålls. Jag har arbetat tjugo år i kyrkan och jag är väl medveten om att det är svårt att förändra det teologiska och liturgiska språket i en religiös tradition. Men de handböcker som reglerar gudstjänsternas ordning och innehåll förändras över tid. Moment tas bort, ordningen ändras, nya böner introduceras och andra försvinner. Det är en nödvändig process och så har det alltid varit. Det är min övertygelse att kyrkan måste ta itu med sitt föråldrade patriarkala språkbruk för att kunna vara trovärdig i sin kallelse att alltid stå på de utsattas sida. Det finns ett tydligt samband mellan mäns våld och strävan efter makt och dominans och att gudomen i kristen tradition beskrivs som en allsmäktig herre som styr över allt och som skall straffa eller förskjuta den som inte följer hans vilja. Att inte ta det sambandet på allvar tyder på bristande ansvar och en osund bundenhet till traditionen.
Att tala om gudomen som kvinna förändrar hela dynamiken i den mansdominerande värld som kännetecknar den kristna berättelsen och vi kan göra det på goda grunder. Att förstå gudomen som Moder är mer i linje med den gudsbild som framträder i berättelsen om Jesus. Kvinnliga mystiker har sedan medeltiden beskrivit Jesus som en kärleksfull och vis Moder. Jesus lyfter fram barnen och omsorgen om barnen, hen tröstar och helar människor, samlar människor till måltider och gemenskap, handlingar som förknippas med den traditionella modersrollen. Som jag nämnde i förra inlägget identifierade sig Jesus med Visheten, som enligt judisk tradition utgör den kvinnliga aspekten av gudomen. Det är därför bättre att tala om Jesus som hen än han. Jesus är en slags transperson som både i sin lära och genom det sätt hen lever sitt liv, utmanar destruktiva maskulinitetsnormer. Det inte överraskande att hen blev uppspikad på ett kors.
I bibeln framstår det som att Jesus ingick i en gemenskap av män, men i vissa så kallade apokryfiska texter, sådana som uteslutits ur traditionen, framgår tydligt att Jesus också hade kvinnliga lärjungar och att Maria Magdalena var Jesus förtrogna. På 1800-talet dök en papyrusskrift upp på en antikauktion i Kairo som visade sig vara tillskriven Maria Magdalena. Forskare daterade så småningom textens ursprung till 100-talet efter vår tideräkning. Av denna skrift framgår att det pågick en strid i den tidiga kyrkan rörande kvinnors ledarskap. I texten skildras hur Jesus utsett Maria Magdalena att ta över ledarskapet, men flera av de manliga lärjungarna motsätter sig eftersom hon är kvinna. Vi vet vilken falang som gick segrande ur den konflikten, vilket inte är förvånande med tanke på hur samhället såg ut. Det som är förvånande är att kyrkan idag fortsätter hålla fast vid föreställningar om gudomen som återseglar destruktiva maskulinitetsnormer, med alla konsekvenser vi vet att det får för kvinnors liv, för allas våra liv.